Efter en mycket lång dag, särskilt för molly så är valparna tillslut här.
Molly hade vankat fram och tillbaka och gick runt och flåsade redan i söndags så vi förstod att det började vara dags. Igår - på 58:e dagen, var vi ut och rastade henne vid 10. Hon satte sig på huk och vi plockade fram en bajspåse, men istället kikade vattenblåsan fram en bit. Sedan hände det inte så mycket på ett tag. Hon var trött och sov en del, var orolig och gick runt och trampade men inga värkar. Kring klockan 2 när vi än en gång var ute och rastade henne fick hon gröna flytningar och efter att ha pratat med en jättegullig veterinär i kalix åkte vi in för att kolla att allt stod rätt till.
Vi kom dit ungefär kvart i tre och hon började med att känna om det var någon valp på väg. Det var det för hon kunde känna ett huvud där inne. Molly röntgades och man kunde konstatera att det fanns 5 bäbisar i hennes stora mage. Hon fick kalsiumdropp (tror jag - var så mycket igår) och Vid 4 tiden fick hon några små värkar. Hon krystade lite men inget hände så veterinären kände igen. Nu var valpen halvvägs och om valpen skulle överleva gällde det att få ut den snabbt. Molly hade nu inga värkar alls och vore det inte för de duktiga veterinärerna hade denna lilla tik inte klarat sig. Dom lyckades dra ut en blå och medtagen valp som dock efter ett tag piggnade till. Molly var så chockad efter den jobbiga upplevelsen att hon mest såg apatisk ut stackarn!
Medan jag tog hand om lillvalpen och höll henne varm var husse och molly ut och rörde på sig men helt utan resultt och vi blev skickade till djursjukhuset. Den timmes långa bilfärden blev dock lite längre eftersom vi ungefär 3 mil från sjukhuset fick stanna. Molly som hade legat och sovit helt oberörd sen vi åkte från kalix reste sig nämligen upp helt plötsligt och skrek till. Jag hann precis lägga fram en hand och fånga upp valp nummer två som valde att kika fram. Denna gång följde inte efterbörden med och från vulvan var bara 2-3 cm navelsträng synlig. Veterinären som vi hade på mobilen bad mig hålla i navelsträngen så att valpen inte skulle få navelbråck i onödan eftersom navelsträngen "drogs innåt". Jag höll så gått det gick men det var ju så liten och hal så det var inte det lättaste. Jag gnuggade även valpen torr och sög ut lite slem ut mun och näsa. Denna valp piggnade till rätt snabbt och jag hade fullt upp med att få honom att ligga still. Precis innan vi var framme ställde sig Molly upp och navelsträngen gick av.
Veterinären på djursjukhuset började med att sätta en klämma på den lilla blödande navelsträngsstumpen och lyckades sedan lirka ut moderkakan ur Molly. Molly röntgades på nytt och de konstaterade att valp 3 och 4 lågg på rygg med fötterna först medan den sista valpen låg såå långt borta att de bedömde att största chansen att få friska och levande valpar var att snitta henne. Det kändes både skönt (i och med att Molly var så medtagen) och tråkigt (eftersom det trots allt är ett kirurgiskt ingrepp). De två valparna fick ligga och mysa i kuvös medan Molly sövdes och snittades. Vi åkte iväg en sväng eftrsom det kändes lite jobbigt att bara sitta där och vänta och kikade in på mcdonnalds för att äta lite. Anton stackarn som precis kom från jobbet då vi var tvugna att åka hade inte hunnit äta på hela dagen.
Vi åkte tillbaka till djursjukhuset och satt ute i bilen och väntade. 5 minuter senare ringde dom och sa att de nu höll på att sy och vi kunde komma in. De sa att allt hade gått bra men att en av valparna var döfödd. Moderkakan hade lossnat (därav de gröna flytningarna) och valpen hade antagligen fått syrebrist redan för länge sedan. Den gick inte att rädda helt enkelt. Det var en tik.
De anrda två hade däremot varit i bra skick. En tik och en hane till. Totalt alltså 2 av varje + den döda tiken. Alla 5 tricolorer. Det var ju rätt många som gissade på 5 valpar men ingen trodde på 5 trefärgade!
Nu är vi i alla fall hemma och alla 7 mår bra. Valparna mår nog bäst medan jag, Anton och Molly
är rätt trötta... Fler bilder kommer allt eftersom men här kommer lite info om valparna i vår första kull. En "musik-kull" blir det men mer än så kan jag inte avslöja i dagsläget.
Valp 1 (född i kalix)
Tik
Vikt: 252 gram
Valp 2 (född i bilen)
Hane
Vikt: 237 gram
Valp 3 (snitt)
Tik
Vikt: 243 gram
Valp 4 (snitt)
Hane
Vikt: 215 gram
Valp 5 (snitt - död)
Tik
Vet inte exakt vikt men tydligen lika stor som valp 3 ungefärAlla valpar över 200 gram så det var med andra ord inte konstigt att hon tillslut hade gått upp 3 kilo och ökat bukomfånget från 32 till 60 cm!!
Ett stort tack till:Anton - min underbara man som finns där oavsett vad det gäller!
Mamma - som tog ledigt från jobbet för att passa Tilda
Annika - för alla goda råd och för att du såg till så att mamma kunde smita iväg
Gunnar - för hjälp och stöttning på telefon då vi var oroliga
Veterinärerna i både kalix och i Gammelstan- för att ni tog så väl hand om oss alla
Har jag glömt någon så skyller jag på att jag inte har sovit sen i lördags :)
